Etikettarkiv: Expressen

Ett högt spel med höga insatser (om hetsande i Malmö)

Sedan en tid pågår en hat-, hets- (läs här eller  här till exempel) och hotkampanj mot kommunstyrelsens ordförande i Malmö, Ilmar Reepalu (som vanligt har Jan Guillou skrivit klokt om detta). Ilmar har, utan tvekan, sagt en hel del klumpiga kommentarer med anledning av hot och hat som drabbat malmöbor av judiskt ursprung. Men att Ilmar Reepalu hela tiden beklagat och tagit avstånd från hat och hot mot judar har det egentligen aldrig rått någon tvekan om.

Det var onödigt av Reepalu att, i intervjun med Skånska Dagbladet i januari, överhuvudtaget nämna att den judiska församlingen ordnade en proisraelisk demonstration mitt under Gaza-kriget, men om man är läskunnig ser man också att han omedelbart efteråt påpekar att han till och med önskat av muslimska företrädare att de ”tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten.” Och i intervjun säger han: ”Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt. Det gäller för alla grupper.” Rätt tydligt, faktiskt. Men som alla vet är sanningen det första offret i alla krig. Och detta tycks vara ett krig, i alla fall om man ska döma av tonen i hetsandet mot Reepalu.

Men dessvärre finns även mänskliga offer i detta hetsande.

För det första drabbas många malmöbor av judiskt ursprung. Eftersom jag inte tror på kollektiv bestraffning, arvssynd eller att ”grupper” ska få lida för det individer gör så är det självklart orimligt att hetsa eller hata mot människor av judisk härkomst och det är lika orimligt att hålla enskilda malmöbor av judisk härkomst ansvariga för det staten Israel gör eller för att vissa judiska grupper (i januari 2009) uttalade stöd för Israels massaker i Gaza. Det finns ingen ursäkt för hat, hot eller hets. Malmöbor ska inte behöva fly sin stad, särskilt inte på grund av vilken religion de tillhör eller vem de är födda av.

För det andra så drabbas nu många muslimer. Lika orimligt som det är att hävda att religiös tillhörighet gör en ansvarig för statens Israels övervåld, lika orimligt är det att – som Göran Hägglund (kd) gjorde i söndags – beskylla ”muslimer” för hat, hets och hot mot judar. Göran Hägglund borde be om ursäkt, men det lär han aldrig göra eftersom han vet att han behöver fiska i väldigt brungrumliga vatten för att ha en chans att rädda sitt parti kvar i riksdagen i höst.

Och för det tredje så utsätts Ilmar Reepalu för en bisarr hat-, hets- och hotkampanj. Hoten kan endast de som uttalat dem ta ansvar för, men ansvaret för hetsandet och hatandet vilar på många fler. Många borgerliga tyckare och ledarskribenter bör ta sin del av ansvaret. Men, förutom Göran Hägglunds hets mot muslimer är nog faktiskt Svante Weyler värst, exempelvis i Godmorgon Världen, där han utan att tveka använder de mördade i förintelselägret Treblinka för att angripa Reepalu. Weyler tycks sätta en särskild ära i att förvanska och hitta på, och hans sätt att argumentera vore faktiskt skrattretande. Om det inte var på allvar.

Så här skrev Svante Weyler i Expressen om Reepalus slarviga uttalande om ”den israeliska lobbyn”: ”Ännu en antisemitisk tankefigur. Förr kallades det för ’den judiska sammansvärjningen’.” Det är en smart argumentationsteknik att lägga ord i andras mun och sedan argumentera mot det man själv påstår att den andra sagt (så här sa Reepalu egentligen ”som man kanske kallar den israeliska lobbyn” – han hänvisade alltså till vad andra kallar det vilket fortfarande är slarvigt, men inte riktigt samma sak som att anklaga ”den judiska sammansvärjningen”, som Weyler påstår). Weyler avfärdar de hot som riktats mot Reepalu och menar att det är orimligt att Reepalu pratar om dessa, ”Vill han säga att den som kritiserar honom är medansvarig för hoten?”, skriver Weyler. Och det är ju inte rimligt. Lika orimligt är det ju att påstå att den som kritiserar Israel är medansvarig för allt andra Israel-kritiker gör? Men vänta, det är ju just det som Weyler och andra gör…

Tyvärr är Weyler nog totalt medveten om sin bisarra argumentation. För det blir nämligen ännu mer bisarrt. Han avslutar med en klassisk argumentationsteknik som på bildekaler brukar låta ”Miljoner flugor kan inte ha fel – ät skit”. Så här skriver Weyler: ”Hittills har jag inte sett någon tidning som på ledarplats har givit Reepalu sitt stöd, ändå reagerar han som om han blivit orättvist behandlad och gravt missförstådd. Kan verkligen alla andra ha fel samtidigt?”. Logiken är fantastisk: eftersom Weyler inte har uppfattat något stöd för Reepalu på (borgerliga) ledarsidor kan alltså Reepalu inte ha rätt. Lysande resonerat, Weyler.

Men Svante Weyler är ändå på sitt sätt ärligare än exempelvis Göran Hägglund. För medan Hägglund låtsas vara moraliskt indignerad för att få skäl att fiska i grumliga vatten samtidigt som han hetsar mot Ilmar Reepalu så är Weyler tydligare. Han bekräftar att det handlar om en kampanj. Och det är uppenbart att den beror på att man vill fälla en populär socialdemokrat, att det bara är ett led i kampen för att rädda Reinfeldts borgerliga regering. Kosta vad det kosta vill.

Och det kommer att kosta. Dels handlar det om det välkända problemet med att ”ropa varg” trots att det inte är en varg man ser (Röda Berget skriver klokt om detta här): Ilmar Reepalu är nämligen inte anti-semit och att påstå att han är det förringar betydelsen av ordet totalt. Och det är farligt: att bekämpa anti-semitismen är fortfarande en av de viktigaste uppgifterna för alla som vill verka för mänskliga rättigheter och värdighet.

Men framförallt handlar det om att konflikterna i Malmö kommer att öka (ännu mer), vilket kommer att drabba många malmöbor. Kanske kommer hatet och hoten mot Ilmar Reepalu också att förvärras, samtidigt som många kommer att bli rädda att överhuvudtaget uttala sig i denna typ av frågor. Det är ett högt spel, med höga insatser, som Israelkramarna spelar.

Och när det gäller ordet sionism, som Reepalu nog borde låtit bli att blanda in (för att slippa debatten), så är det uppenbart att Israelkramarna inte vill låtsas om dess betydelse. Sionismen handlar om att skapa en ”judisk stat” (inte en stat där judar får bo, utan en stat uteslutande för judar) i det som på den tiden hette Palestina. Tydligast om vad det handlade om var rörelsens ”skapare” Theodor Herzl som pratade om att ”ta ett land utan folk och ge till ett folk utan land”. Som de flesta vet fanns det dock redan människor som bodde i området. De flesta av dem fördrevs av den sionistiska rörelsen. Så att vara kritisk mot den sionistiska rörelsen är egentligen bara sunt, det handlar inte om vare sig rasism eller anti-semitism. Det finns gott om judar som är ”anti-sionister” eftersom de inte tror på att Israel ska upprättas på jorden (som en stat), inte heller dessa kritiker är anti-semiter… Läs gärna Göran Rosenbergs text om detta, som vanligt är han klok och han uttrycker kritiken mot sionismen mycket bättre än jag (och eftersom Rosenberg själv är av judisk härkomst misstänker jag att Israelkramarna inte kallar honom antisemit lika ofta).

Övertoner förändrar inte fakta: (m) vill ha sänkta löner

Expressen skriver idag om regeringens ”hemliga plan” om att sänka lönerna. Planen var visserligen inte så hemlig, men innehållet är likväl tydligt: Anders Borgs statssekreterare Per Jansson listar i en Powerpoint-presentation ”fördelarna med regeringens jobbskatteavdrag”. Enligt Expressen lyder ett av argumenten: ”Förbättrar lönebildningen: förstärker outsider och sänker reservationslönen”.

För den som undrar är reservationslönen den lägsta lön som en arbetslös kan tänka sig att acceptera ett jobb för. När reservationslönen sjunker innebär det kort sagt att lönerna pressas neråt. Punkt. Slut.

Men nu darrar givetvis de ”nya moderaterna”. ”Attans”, säger partistrategerna (m), ”nu börjar media berätta om den politik vi för. Var ska detta sluta?” Och sanningen är självklart att om media fortsätter rapportera så kommer svenska folket se vad målet för den moderata politiken är: att sänka de lägsta lönerna (en verklig valvinnare, särskilt i kombination med de höjda hyror, som en Örebro-moderat så sent som i onsdags efterlyste i Örebro). För att förhindra det där så tar nu propaganda(m)inisteriet i så de spricker: Örebro-moderaten Kent Persson skriver ”Kvack, kvack, avliva tidningsankan innan det blir pinsamt”. ”Krohniskt” skriver ”det är vänstern som vill sänka lönerna”. Henrik Elamson skriver (på min Facebook-sida): ”Har man bläddrat lite i Nek A, Makro förstår man hur det hänger ihop. Tidningsanka skulle någon bildad person kunna kalla detta…..”. ”Apelsineld” låtsas försöka vara tålmodig pedagog i sitt inlägg ”så tar vi det här med lönerna”.

Men övertonerna förändrar inte fakta: Moderaterna vill ha sänkta löner för dem som tjänar minst. Att, som de moderata propagandisterna, påstå att det inte spelar någon roll vad lönen är – att det viktiga är vad man har kvar efter skatt är att spela dum. Alla ersättningssystem baseras på lönen – inte på vad man får i plånboken. Därmed är lönenivån viktig för pensioner, a-kassa, föräldraförsäkring och alla andra ersättningar som moderaterna sänkt eller vill sänka. Erik Laakso förklarar det här på ett bra sätt här.

Kort sagt så är det ju så att arbetslöshetsförsäkringen (till exempel) räknas på bruttolönen vilket gör att sänkta löner leder till sänkt ersättning vilket leder till sänkt lön. Vilket också är själva syftet med moderaternas politik. Apelsineld” är den som är tydligast i sin syn på detta. Så här skriver han: ”Bakom oviljan att riva ner sådana strukturella hinder finns en obefogad rädsla för att förekomsten av lågt avlönade arbeten kommer att pressa ner hela lönebilden. Jag noterar att Erik Laakso återigen citerar det välvilliga men helt verklighetsfrånvända ’Fackliga löftet'”

Eftersom moderaterna tycker att det är ett problem att det finns för få lågt avlönade arbeten, och vill skapa en större låglönesektor; varför säger de inte det istället? Ja, vad tror du?

Kritiken mot att Expressen kallar planen ”hemlig” har dock en poäng. Det är ju inte hemligt bara för att så få uppmärksammat det. Jan Zetterqvist citerar en intervju med Fredrik Reinfeldt i Ekot 2006-08-15:
”Reportern: Sedan vill ni sänka ersättningen som man får från a-kassan ifall man blir arbetslös och din chefekonom Anders Borg har sagt att så småningom värker sänkta ersättningsnivåer igenom systemet och det blir nya jobb eftersom lönebildningen påverkas vilket leder till lägre löner. Det är ju väldigt många olika faktorer som kommer att leda till lägre löner. Hur låga kommer de att bli tror du?
Fredrik Reinfeldt: Återigen vi sänker inte löner i Sverige. Då får man möjligen diskutera med Anders Borg hur han tänkte.
Reportern: Effekten blir ju ändå sänkta löner.
Fredrik Reinfeldt: Nej, vi sänker inte löner i Sverige utan det handlar om hur lönebildningen fungerar i det att vi möjligen får ner löneanspråken vilket i grunden naturligtvis är sunt.”

Vad Reinfeldt menar när han säger ”det handlar om hur lönebildningen fungerar i det att vi möjligen får ner löneanspråken vilket i grunden naturligtvis är sunt” är, uttryckt med enklare ord: det är bättre med lägre löner.

Det fackliga löftet lyder så här: ”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin och under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupaste insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav!”

En för alla, alla för en eller ”verklighetsfrånvänt citat”? Jo, det beror ju på vilka politiska åsikter du har.